Onödiga pengar
Den 14 november 2017 har Dagens Nyheter på internet rubriken “Dyrt att renovera förstörd konst”. Eva-Karin Gyllenberg skriver om vandaliserad konst. Bara 2016 har det kostat mer än tvåhundra tusen kronor att renovera den förstörda konsten i Stockholm.
Varför förstör man konst? Finns det någon modell som förklarar skeendet?
Människan
Hur en människa fungerar har diskuterats av både filosofer och psykologer, men man kan konstatera att människor till stor del drivs av sin sexualdrift. Denna drift finns på två plan, på det biologiska och som en kulturell kraft. Som naturvarelse vill människan avla barn, som kulturvarelse vill hon avla konstskapelser.
Hur hon balanserar sitt förhållande till natur och kultur påverkar hur hon förhåller sig till konstverk.
Naturmänniskan
En person som uppträder som en rent biologisk varelse förnekar existensen, eller åtminsone nödvändigheten av kulturella krafter. Hon kan provoceras av allt som andas kultur och känna det innersta av sin tillvaro hotad. Hon kan då angripa kulturellt skapade föremål. Att slå sönder, att förstöra konstverk är en möjlig men dålig utväg för ett “djur” som blivit trängt.
Kulturmänniskan
Många som kallar sig kulturvarelser är det i själva verket inte.. De har bara vänt sina rovdjursinstinkter i motsatsen. Utåt har de kulturell fernissa, men i de omedvetna djupen styr råa djuriska krafter. Det kan vara en utväg också för den kulturellt polerade att förstöra konstverk.
Att förstöra konstverk
Människan är komplicerad. En drift till något kan vändas i sin motsats utåt. Bådehos naturvarelsen och hos kulturvarelsen kan man finna orsaker till att de provoceras av konst. Att gå till angrepp och förstöra är möjligt att förklara, men det gör inte handlingarna acceptabla. Människor som har så liten självkontroll att de attackerar konst är störda och behöver hjälp.
Resurserna är knappa och de pengar som måste användas till att renovera demolerad konst är onödiga. Är en bättre fungerande psykiatri lösningen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar