Likhet och olikhet
Vi har både olikheter och likheter. Två skilda kön definierar en olikhet. Vi är ändå människor, vi har en likhet.
Att skapa är att upptäcka kontraster och förena dem till likhet.
Att skapa innebär att göra kvinna och man till människor.
Att träna sitt medvetande
Människan hemfaller lätt åt storhetsvansinne. Länge trodde vi att jorden är universums centrum. Idag tar vansinnet form av tron att hjärnan skapar medvetandet.
Medvetandet finns oberoende av hjärnan och uppfyller tomrummet. Hjärnan pekar ut positionerna i medvetande där minnen lagrats. Utan hjärna kan vi inte vara medvetna, eftersom inget då pekar på fakta. Medvetandet finns i en zon tillsammans med kontakter och gränser.
Gränser definierar en form. När konstnären arbetar med verkets form arbetar hen samtidigt med sitt medvetande.
Metaforen - två världar
Metaforer anses viktiga i poesin. De har i alla fall konstaterats av forskningen att vara viktiga psykologiskt. En metafor består av två delar, en sakdel och en bild som saken liknas vid.
Många poeter arbetar med att skapa ett sådant sammansatt bildspråk. Text kan vara metaforisk både som form och som innehåll.
Att använda metaforisk innehåll innebär att förena två skilda världar, bygga en bro mellan två öar i havet. Metaforen är en nyckel.
Verkligen?
Konstnärer brukar vara känsliga, så kritik av personen kan drabba hårt, konstnären känner att hen inte duger, till och med att hen är övergiven.
Konstnären skapar in sig i sitt verk, så kritik av verket innebär samtidigt kritik av personen.
Kritikern har ett ansvar, vi har ansvar för det vi har kontakt med, att inte använda sin position till att leva ut aggressiva impulser. Kritik ska ges med kärlek, för att hjälpa konstnären att utvecklas.
Samtidigt måste den som skapar och offentliggör vara beredd på kritik och inse att den gör ont. Den som deltar i konstlivet måste acceptera spelreglerna, precis som den som använder Facebook måste tillämpa sociala nätverks regler. Naturligtvis kan konstnären försöka påverka reglerna.
